Minnen

Häromdagen var det lite ont om kunder på jobbet, och matten kändes inte så lockande... Därför passade jag på att läsa lite sms i mobilen. De allra äldsta är från min tid på SÖS, och det får mig verkligen att minnas. Hur jobbigt jag tyckte att det var - att aldrig vara säker på när jag skulle få åka hem igen, att slippa vakna varje morgon av att ännu en gång stickas i armen två gånger (om jag hade tur) och inte ha någonting att göra." Du kommer få komma hem till påsk!!" fick jag höra. Men veckan innan påsk sa min läkare: "Du ska inte räkna med att komma hem förrän efter påsk." Nähä, jag var redan sur och trött på allt och såna saker gjorde mig så jäkla ledsen. Sen gjorde det ju såklart inte saken bättre att varannan rumskamrat var en gnällig jäkel som fick ont bara de såg en nål eller hörde ordet "blod" samt som klagade när de hade legat där i tre-fyra dagar. Vid det laget hade jag legat där i minst tre veckor, jag ÄGDE gynekologavdelningen på SÖS då.
Men jag mindes även hur mycket folk brydde sig. Jag fick besök, sms, tidningar osv nästan varje dag. Pappa åkte 2 gånger 20 mil säkert fyra gånger under en vecka när det var som mest. Under min månad på sjukhuset åkte han ett par hundra mil för min skull. Det kändes väldigt tryggt!

Det absolut värsta som jag var med om under sjukhusvistelsen var när de efter andra operationen och två röntgenplåtar senare insåg att jag hade en tand med varbildning runtom i magen. De skickade ner mig till ultraljud och där skulle de först försöka få ut varet med hjälp av en skitlång nål. Det gick sådär, jag var döskraj och nervös trots lugnande. Sen hade jag fått höra att jag skulle få ett likadant dränage på högra sidan av magen som jag haft på vänstra efter andra operationen. Detta skulle innebära att jag fick lokalbedövning och sen skulle de föra in den ca 1cm i diameter tjocka dräneringsslangen i magen på mig. Men som tur var insåg väl de på ultraljud att jag var alldeles för nervös och plågad för det. Så de skickade upp mig till avdelningen igen. Utan att jag var det minsta bättre än innan.

Något som jag fick höra väldigt ofta var att jag var så snäll och inte sa till när jag hade ont. Jag vågade ju inte klaga. Jag ville inte vara en sån jobbig som gnäller hela tiden. Så jag försökte ignorera smärtan och vara glad mot de söta sköterskorna i alla fall. Första natten försökte jag tom ignorera att jag inte kunde ligga ner utan att få ont, utan försöka helt enkelt att sitta upp och sova. Men efter ett tag insåg jag att det inte skulle gå. Så jag ringde på en sjuksköterska som gav mig lite morfin.

TVÅ gånger sa jag "aj" till läkare. Första gången var när jag i säkert en halvtimma hade legat i en gynstol och fyra olika läkare undersökte mig och klämde på magen. Efter ett tag fick jag ju jätteont. Sen sa jag även ifrån när jag inte hade några vener kvar att sätta infarter i och en sköterska försökte på handen. Det gjorde faktiskt ont och jag var jättespänd och sur efter att vara utan både mat och dropp i säkert sex timmar och kunde åka in på andra operationen i vilken minut som helst.

Men men, jag har lärt mig att det som inte dödar härdar. Så nu är jag jäkligt härdad och beredd på det mesta. Däremot så har jag lärt mig att bli rädd för smärtor... fick ont i magen, på samma sätt som när jag upptäckte cystorna, för bara någon vecka sedan. Och jag tappade helt matlusten och blev jättevimsig. Men det kanske var fantomsmärtor?!

Oxe

Åh jäs!

Nu har jag äntligen kommit igång på riktigt med träningen igen efter sommarens jobb... Jag har varit ute och sprungit dvå mornar i rad och idag åkte jag till gymet och tränade biceps, triceps, axlar och bröst. I en timma. Det blev några övningar, och jag är ganska mör i armarna nu, men det var riktigt nice. Körde 10 min intervallträning efteråt också, men det var tråkigt och jag ville hem... Hehe.

Imorgon ska jag jobba igen, blir en konstig dag. Jobbar 10-11 sen 14-18. Det kanske kan vara skönt eftersom det lär gå snabbare då, men frågan är ju vad jag ska göra på den långa lunchen. Har likadan dag på onsdag. Men det blir nog bra tror jag. Behöver ju pengar, så allt jobb är bra jobb :D

Ensam

Igår var första ensamma dagen utan direkt sysselsättning. Den spenderades hemma i skrapan, på kth-hallen, i Andreas lägenhet och till slut i Lahäll där jag även befinner mig i skrivandets stund. Egentligen var det meningen att Signe och Malin skulle komma hit idag för att plugga matte med mig, men så blev det inte, utan nu sitter jag här själv utan någon vidare lust att göra någonting. Blir kanske en tur till affären senare för att köpa tandkräm och balsam.

I morse tog jag en kort joggintur vilket var otroligt skönt efter den oroliga sömnen. Vaknade kl 3, kl 6 och till slut kl 9 då jag gick upp. Tror att jag ska ta en liten runda imorgon bitti också. Då tar jag mig nog även hem till andreas en liten tur för att lämna lite kläder och för att vattna bonsaiträden. Det lär behövas. Sen har jag ju faktiskt behov av lite pluggning också, och det får väl bli en del av den varan resten av tiden innan tentorna. Skulle ju vara otroligt skönt att för en gångs skull inte misslyckas...

Just nu längtar jag nog bara tills Andreas kommer hem igen, jag brukar bli ganska mörkrädd om kvällarna fast jag intalar mig själv att det inte är en stor hårig psyk-gubbe som står i hörnet redo att knivhugga mig, utan att det helt enkelt är garderoben. Men det är inte lätt att säga åt sig själv.

Nåja, nu ska jag väl försöka hitta på någonting. Affären eller matten är det väl som lockar mest. Måste laga mat också...

En sommar

Ja, snart har ännu en sommar passerat. Har hunnit med lite grejer utöver jobbet, men som vanligt inte mkt.
En dag paddlade jag och andreas tillsammans med Veronica och Johan. Det blev nytta förenat med nöje och resulterade i en ganska så najs solbränna för min del.

Igår hade jag och Andreas en hel dag för oss själva. Spenderad mestadels i Täby centrum där jag hittade mina drömmars stövlar. De är fiiina och var inte så dyra. Andreas hittade en bra resväska som han använder just nu medan jag är hus- och kattvakt i Lahäll.

Andreas och jag har även haft väldigt mysigt tillsammans och pratat om grejer som gjort mig otroligt glad och som får mig att längta efter sååå mycket.

Men men, blev inte så mycket vettigt skrivet här tyvärr, är lite trött och lite ledsen. Så det bli väl sängen för mig nu.