Jag och Andreas vid VallentunasjönOm jag tänker tillbaka på mina olika boenden så kan jag konstatera att det boendet som jag har trivts allra bäst med är det som jag har nu. Jag gillar storleken på lägenheten, speciellt det faktum att man inte behöver gå in i badrummet för att befinna sig i ett annat rum. Jag är även väldigt förtjust i området med mycket natur, relativt kort resväg till skolan och många villaområden runt omkring. Många brukar gnälla på att det är så långt till Täby, och de undrar hur vi orkar bo här. Men det tar ungefär lika lång tid för oss att åka till KTH härifrån som det gjorde att åka till skolan när jag bodde i Sickla eller i Skrapan. Men en stor fördel med resorna härifrån är att man slipper den förbannade tunnelbanan. Det finns nog inget färdmedel som jag avskyr mer. Det är trångt, folk tror inte att de kommer hinna med om de inte tränger sig före in genom dörrarna, och det är nästan alltid något fel på dem. Och, nästan det viktigaste, man ser ju inte var man åker för bövelen.
Att jag i Täby nu även har två underbara grannar (Patrik som bor i lägenheten över vår, och Therese och Sebbe som bor i ett annat hus, ca 100m härifrån) gör ju inte saken sämre precis.
Jag kan även konstatera att jag inte alls trivs med att bo i stan. Det är så himla stressigt. Jag behöver kunna komma ut och ta mig till skogen på max 10 minuter. Det finns inget som är så avkopplande som att vara ute och strosa för sig själv i naturen.
Jag kommer att beskriva mina tre olika boendesituationer mer grundligt i tre olika inlägg framöver. Håll utkik :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar