Jag är en supertjej

Andreas spelade en gång en låt för mig som jag fastnade för direkt. Låten heter Supergirl och är gjord av gruppen Reamonn. Ibland tror jag att vi alla mer eller mindre känner oss lite som en supergirl. Att vi känner oss lite som att vi inte får gråta, inte får vara ledsna för att det drabbar andra också. Men jag tror att det är viktigt att visa sina känslor oavsett vilka de är. Hur ska folk annars kunna veta hur man mår?
Jag har väldigt svårt för att visa för andra när jag är ledsen. Jag går hellre runt och skrattar för att dölja det som jag egentligen känner. Det är väl någonting som jag måste jobba på, men under tiden kan jag ju känna mig som en Supergirl.




You can tell by the way, she walks that she's my girl
You can tell by the way, she talks that she rules the world.
You can see in her eyes that no one is her chain.
She's my girl, my supergirl.

And then she'd say, it's Ok, I got lost on the way
but I'm a supergirl, and supergirls don't cry.
And then she'd say, it's alright, I got home late last night,
but I'm a supergirl, and supergirls just fly.

And then she'd say that nothing can go wrong.
When you're in love, what can go wrong?
And then she'd laugh the nightime into day
pushing her fear further long.

And then she'd say, it's Ok, I got lost on the way
but I'm a supergirl, and supergirls don't cry.
And then she'd say, it's alright, I got home, late last night
but I'm a supergirl, and supergirls just fly.

And then she'd shout down the line tell me she's got no more time
'cause she's a supergirl, and supergirls don't hide.
And then she'd scream in my face, tell me that leave, leave this place
'cause she's a supergirl, and supergirls just fly

Yes, she's a supergirl, a supergirl,
she's sewing seeds, she's burning trees
She's sewing seeds, she's burning trees,
yes, she's a supergirl, a supergirl, a supergirl, my supergirl..