Jag är min pappa upp i dagen...

När jag var liten hoppades jag innerligt att jag inte skulle bli som min pappa - pedant och argsint. Men det är precis vad jag har blivit. Jag har t.ex. insett varför han skurade balkongen varje dag, varför man absolut INTE ska gå in med skor, varför han dammsög huset minst två gånger i veckan, varför man inte står upp och äter utan att hålla sig över bord/bänk, varför man inte fick rysta på täcken och kläder inomhus osv...
Så fort jag ser ett dammkorn blir jag galen och kan inte tänka klart förrän det är borta, balkongen skuras varje dag man ska vara där ute - annars blir man svart om fötterna, damm blir det i sovrummet även utan att kläder och täcken rystas och att gå in med skor? Det är verkligen ett stort NEJ.
Och det argsinta? Jag har lätt för att bli irriterad på saker, kasta saker i golvet om det inte går som jag vill osv. Så med andra ord: Jag är lik min mamma till utseendet (enligt väldigt många) men min pappa till sättet enligt mig själv och övriga familjemedlemmar.
Nåja, jag ser det inte som något negativt att vara rädd om saker och vilja ha det fint hemma. Snarare tvärtom. Det är så mycket roligare och trevligare med ett hem där saker fungerar och man slipper grus och smulor under fötterna...